Close
Linnéa om sin resa till Nepal

Linnéa om sin resa till Nepal

”Tomato”. Jag pekar med ringfingret på den stora planschen i min famn och artikulerar ordet så noggrant jag kan. Planschen är full av bilder på grönsaker och frukter och det är mitt jobb att försöka lära dessa treåringar vad det heter på engelska. ”Lemon”, säger jag sedan så grovt att jag nästan vrickar tungan. Efter att ha pekat på ytterligare tre frukter tar jag en paus för att testa dem. I en veckas tid har vi lekt lekar och gjort olika aktiviteter för att lära ut de engelska orden för grönsaker och frukter. Jag pekar på en melon och väntar förväntansfull på mitt svar. Tystnaden är påtaglig. Jag ser hur de små hjärnorna tänker febrilt men inga munnar öppnas. Hur ska jag kunna lära ut de engelska orden när de knappt kan hälften av de nepalesiska orden? Jag sneglar på planschen och väljer att peka på tomaten den här gången. Mitt hjärta slår dubbla slag när hela rummet plötsligt fylls av allsång, ”TOMATO”. De säger rätt, de förstår! Jag jublar, hurrar och säger även jag ”tomato” för att mötas av de små liven som ännu en gång ropar ännu högre ”TOMATO!”. Mitt finger vandrar vidare till citronen och mitt hjärta slår volter när rummet ännu en gång fylls av allsång, ”lemon” ropar dem om och om igen.

1205 - Kopia

”Lemon!”

Jag vet inte hur jag ska hantera glädjen över att ha lyckats lära ut två små enkla ord. De förstår vad jag pekar på! För dem är det två ord, för mig är det allt. Den värmen att se deras leenden när de förstår att de gör rätt är obeskrivlig, och det är ett par leenden som jag ramat in och alltid kommer bära med mig.

Nervositet
Men ändå var det kanske inte riktigt denna jublande känsla jag reste med… Illamående, handsvett, nervositet, hjärtklappning och panik är nog mer de rätta orden för att beskriva känslorna jag kände på min avresedag. ”Vad sjutton har jag gett mig in på, varför skall jag alltid vara så impulsiv?”. Jag skulle lämna en trygghet bakom mig och istället kliva på ett flygplan som skulle ta mig till andra sidan jorden, till en oviss framtid. Visst, jag ville ha ett äventyr efter att ha varit fast i skolan i tolv år, men vad skulle möta mig där borta?

Vad var det då som mötte mig? Ett underbart land med en enastående natur med alla dess bergstoppar och sjöar. En underbar befolkning som alltid har ett leende att bjuda på. Ett jobb som man längtade till att få gå till, även på måndag morgnar.

pokhara

Häpnadsväckande utsikt över Pokhara

”Streets” och dagis
Jag jobbade på två olika ställen. På de tidiga morgnarna var jag på ”Streets” där 8-15 åriga killar bodde. Tillsammans med soluppgången hjälpte vi till med läxläsning, assisterade till ritstunderna för att avrunda med en intensiv fotbollsmatch. På sena förmiddagen till eftermiddagen var jag på ett dagis en halvtimmes promenad ifrån vår bostad. Där började vi dagen med en härlig sångstund med en mix av engelska och nepalesiska barnsånger för att sedan övergå till tandborstning och toaträning. Efter att ha lugnat ner de små liven efter att de trissat upp varandra om vem som kan spotta ut tandkrämen längst introducerade/repeterade vi veckans tema. Därefter tränade vi på alfabetet och ordnade sedan praktiska aktiviteter innehållande veckans tema. Vid ettiden var det åter dags för toaträning och lunch. Medan fröknarna hjälpte till att lägga barnen för en vilostund, diskade vi och städade upp för att sedan gå och ta vår lunchpaus på kaféet mittemot. Som avslutning på dagen gick vi tillbaka och fanns där för barnen när dem vaknade upp och väntade sedan med dem på att deras föräldrar skulle komma och hämta dem.

streets

Streets

Starka känslor och varma minnen
Att resa till Nepal är bland de bästa besluten jag har tagit i mitt liv! Det är så mycket man får vara med om under de veckorna som man tillbringar där: Som att bo flera volontärer tillsammans hos en underbar värdfamilj, till att jobba tillsammans och uppleva framgång och motgång tillsammans. Jag kan starkt rekommendera att åka och jobba som volontär i Nepal om man gillar att upptäcka nya kulturer och vill vara med om nya äventyr. Du kommer komma hem med en ryggsäck full av historier och kunskaper som alltid kommer bäras med dig. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte och de barn och ungdomar som jag fick en möjlighet att jobba med kommer alltid finnas med mig i mitt hjärta. Mina ungar.

/Linnéa Groth

Jag jobbade på morgonen på "Streets" där vi först gjorde läxor och spelade fotboll eller cricket. Från elva till tre var jag på ett dagis där det gällde att hjälpa till med tandborstning, öva på alfabetet, göra olika aktiviteter och bara allmänt finnas och leka med barnen där. Det levde upp till mina förväntningar och barnen var helt underbara att jobba med!

Linnéa Groth
Linnéa GrothNepal

Det absolut bästa med att jobba som volontär var att man aldrig visste hur nästa dag skulle bli.

Denise Eriksson

Summa summarum, gör det! Jag kommer sakna så mycket. Min nya familj, lyxen att få dyka två gånger per dag, alla matlagningtävlingar om vilken hydda som lyckas fixa den bästa vegetariska måltiden......att varje morgon vakna upp och se den färgglada himlen över havet med fötterna i ljummen sand och sist men inte minst, att vara en del av en kamp att göra världen bättre.

Sanna
SannaMexiko