Close
Hanna i Sydafrika

Hanna i Sydafrika

Det var äntligen dags, mitt första riktiga äventyr var på väg att starta. Efter tågstrul satt jag till slut i gaten på Kastrups flygplats och undrade vad i hela världen det var jag hade gett mig in på!? Helt själv satt jag där och insåg att det var nu det hände, en av mina största drömmar om att få se en ny del av världen samtidigt som jag gör något viktigt var på väg att ske.

Ankomst till Kapstaden

Jag sov mig igenom en lång resa ner mot Kapstaden, Sydafrika och ett dygn senare möttes jag av en stor bamsekram och ett glatt leende från GVI´s chaufför Moses. Han tog oss till Gordon’s Bay, en mindre by en timme utanför Kapstaden, till lägenhetskomplexet som jag skulle bo i de närmaste 6 veckorna. Jag, en restrött, vinterblek svensk tjej med knackig engelska klev in i lägenheten. Där mötte jag ett gäng volontärer från olika delar av världen som snabbt presenterade sig och på en gång kände jag mig välkommen.hanna3

Att åka in i en kåkstad för första gången

De närmaste dagarna flöt på snabbt och helt plötsligt satt jag i minibussen på väg till projektet. Att åka in i en kåkstad för första gången är en speciell känsla och något jag var nervös för då den bilden jag fått av TV och internet är den miserabla, olyckliga och fattiga bilden. Visst var dom fattiga men allt annat än olyckliga. Jag har aldrig träffat så glada och tacksamma människor som de jag träffade i kåkstäderna.

Efter en stund var vi framme på “Childcare”-projektet där jag numera skulle spendera mina dagar. Vi klev in genom grinden och möttes av ett 20-tal barn i femårsåldern som alla kom springande emot oss skrikande “ Teacher, teacher, teacher” och kramade oss. Från denna dagen var jag Teacher Hanna.

hanna2Livet som volontär

Varje dag fram till lunch var vi med dagisbarnen och på eftermiddagarna hade vi roliga lektioner och aktiviteter med de äldre barnen motsvarande fritids här hemma. Dagarna var fyllda av lekar, sånger, pyssel, fotboll och lite kaos. Jag hade aldrig jobbat med barn på detta sättet innan men med mycket fantasi och engagemang kom man långt. Under veckorna utvecklades jag själv enormt med hjälp av min fantastiska koordinator Erin från USA. Jag gick från att vara ganska blyg för att prata engelska inför en hel skolklass till att hålla egna lektioner, leda och ta ton i sångstunden med min falska stämma samt hålla tennis- och pyssellektioner. Veckorna rullade på snabbt samtidigt som helgerna var fullspäckade med aktiviteter för att hinna se så mycket som möjligt av Kapstaden. Helt plötsligt hade 6 underbara veckor passerat i detta fantastiska land.

Mina starkaste minnen

Ett av mina starkaste minnen från projektet var en eftermiddag när vi pysslade ihop den sydafrikanska flaggan när ett tjejgäng nere i hörnet helt plötsligt började sjunga Sydafrikas vackra nationalsång. Fler och fler av barnen hängde på och snart sjunger hela klassen på 30 elever sången för full hals. Jag och mina volontärkompisar står bara och ler samtidigt som vi får rysningar över hela kroppen. Ett annat starkt minne som jag tar med mig är när jag fick möjlighet att följa med några av barnen till stranden där de fick testa på att surfa. Det var första gången för en av killarna att ens vara på en strand och i havet. Han hoppade i vattnet och bara skrattade. Väl i vattnet lyckas han ställa sig upp på surfbrädan en kort stund innan han snabbt ramlar i. När han väl kommer upp ur vattnet igen vänder han sig om och kommer tjoande mot mig och ropar “teacher Hanna, teacher Hanna did you see that, I stood up!?” och slänger sig i mina armar och säger “thank you”. Det är i det ögonblicket jag vet att jag har varit med och bidragit med något fantastiskt.hanna1

Jag kommer för alltid att ta med mig denna lärorika upplevelse. Hur jag fick träffa nya människor från hela världen, hur vi upptäckte Sydafrika, hur jag utvecklades som person, hur jag fick ta del av en helt fantastisk kultur och alla underbara barn jag träffade. Om jag hade haft tiden och möjligheten hade jag definitivt åkt igen.

/Hanna Hardebring

Jag jobbade på morgonen på "Streets" där vi först gjorde läxor och spelade fotboll eller cricket. Från elva till tre var jag på ett dagis där det gällde att hjälpa till med tandborstning, öva på alfabetet, göra olika aktiviteter och bara allmänt finnas och leka med barnen där. Det levde upp till mina förväntningar och barnen var helt underbara att jobba med!

Linnéa Groth
Linnéa GrothNepal

Det absolut bästa med att jobba som volontär var att man aldrig visste hur nästa dag skulle bli.

Denise Eriksson

Summa summarum, gör det! Jag kommer sakna så mycket. Min nya familj, lyxen att få dyka två gånger per dag, alla matlagningtävlingar om vilken hydda som lyckas fixa den bästa vegetariska måltiden......att varje morgon vakna upp och se den färgglada himlen över havet med fötterna i ljummen sand och sist men inte minst, att vara en del av en kamp att göra världen bättre.

Sanna
SannaMexiko